Jag har efter nogrann övervägning kommit fram till att jag måste börja sova i sängen igen. Sover ju på soffan som bäst, men ryggen skulle nog må bättre av sängen. Så nu ligger jag här och försöker släcka ner kontoret. Oliver sover alltid med mig på soffan. Men är det något jag ville lära han när han var liten så var det att inte få vara i sängen. Så nu sitter han nedanför här gnällandes och med en blick som tillochmed skulle kunna få en orch att smälta. Men som sagt, jag håller på mina principer.
Och för er som läser bloggen för första gången så kanske det bör sägas att Oliver är en hund och inget annat.

Godnatt gott folk.

Såg Saving Private Ryan igår och den va så fruktansvärt bra men väldigt otäck och rent av grotesk. Jag är fortfarande upprörd. Jag hade andan i halsen mer än en gång. Om ni inte har sett den så se den om ni känner för det. Men jag varnar er. Vissa scener är fruktansvärda. Spielberg själv klippte bort några scener som han tyckte var för våldsamma.

  
                       Före                                                                                                          Efter

Suppose I called you up tonight
And told you that I love you
And suppose I said I wanna come back home
And suppose I cried and said I think I finally learned my lesson
And I'm tired of spending all my time alone
If I told you that I realize you're all I ever wanted
And it's killin' me to be so far away
Would you tell me that you love me too
And would we cry together
Or would you simply laugh at me and say

I told you so
Oh, I told you so
I told you someday you'd come crawlin' back and askin' me to take you in
I told you so
But you had to go
Now I've found somebody new and you will never break my heart in two again