Dag 17 - Mitt favoritminne
Svårt att bara skriva om ett minne. Det finns ju så många. Men jag tänker skriva om ett jag kommer på så här på rak arm.
Jag var ensam på gården. Kommer inte ihåg varför. Det var en sen augustikväll, ovanligt fin, och jag bestämde mig för att packa in min favorithäst i den lilla lastbilen och bege mig till den berömda stranden mellan kullahalvön och ängelholm. En av få stränder där man får rida när och hur man vill eftersom Marianne Von Geijer äger den.
Jag minns att det kändes otroligt rofyllt att sitta till häst och andas in havsluften och höra på fiskmåsarna. För en stund kände jag mig fullkomligt fri. Alla framtida bekymmer var bortblåsta och det var underbart att befinna sig i nuet med hästen. Jag var nästintill ensam på stranden, endast en hundägare så långt borta att han knappt var synlig.
När solen hade gått ner i havet som det såg ut som, begav jag mig hemåt igen. Kroppen kändes lätt som en fjäder.
Jag var ensam på gården. Kommer inte ihåg varför. Det var en sen augustikväll, ovanligt fin, och jag bestämde mig för att packa in min favorithäst i den lilla lastbilen och bege mig till den berömda stranden mellan kullahalvön och ängelholm. En av få stränder där man får rida när och hur man vill eftersom Marianne Von Geijer äger den.
Jag minns att det kändes otroligt rofyllt att sitta till häst och andas in havsluften och höra på fiskmåsarna. För en stund kände jag mig fullkomligt fri. Alla framtida bekymmer var bortblåsta och det var underbart att befinna sig i nuet med hästen. Jag var nästintill ensam på stranden, endast en hundägare så långt borta att han knappt var synlig.
När solen hade gått ner i havet som det såg ut som, begav jag mig hemåt igen. Kroppen kändes lätt som en fjäder.
Kommentarer
Trackback
