Vi var väl inte stora, kanske 5-7 år. Vi visste att den var där nere i källarn och jag antar att vi fick en idé om att testa vad den gamla LPn gick för. Kvinnan på albumet såg intressant ut så den slängde vi på. Rätt fascinerande att vi över huvudtaget visste hur man slog på en LP men det gick ju fint. Det är ju sånt man får lära sig när man växer upp med ett fan av Flamingo. Ja, vi hade väl lite överskottsenergi antar jag och det dröjde inte länge förrens det börja rycka i fötterna. Det sluta med att vi löpte amok och sprang runt som galningar i det stora stora rummet i källarn på Grindvägen 12 med musiken på högsta volym. Jag kan fortfarande se oss framför mig. Vi måste ha sett bra roliga ut med ögon stora som tefaf och ben som gick på högvarv! 

Faster Than The Speed Of Night Töffsa<3 

Vad vore livet utan musik?