Dag 08 - Ett ögonblick
Detta ögonblick jag kommer berätta om nu hände när jag bodde i Höganäs.
Jag låg och sov. Pötsligt vaknar jag av ett skrik. Hon jag jobbade med vid det här tillfället, Anahi, hade en period då hon skrek i sömnen och jag tänkte inte mer på det. Medans jag försökte somna om kände jag plötsligt att något tryckte ner sängen vid fotändan, precis som om någon satt där. Jag kände närvaron av någon. I min dåsighet kände jag med foten lite (jag låg med ryggen mot väggen). En rädsla infann sig och snabbt som ögat tände jag sänglampan. En svart skugga försvann genom rummet. Hjärtat slog och banka ända upp i halsen. Jag väckte Anahi och berätta vad som hade hänt och vi letade i lähenheten efter någon stallkatt som kanske hade smitit in. Men alla dörrar och fönster var stängda och ingen katt var där. Trött som jag var, somnade jag om igen.
Senare berättade Sophie att tidigare personer som jobbat i stallet varit med om liknande saker. Hon berättade även att det talades om att en gammal tant vid namn Asta låg begraven under huset. Kanske var det Asta? Eller var det Sophies pappa som var död sedan 3-4 år?
I vilket fall som helst så tror jag inte på andar och vidskeplighet. Men något satt på min sängkant, det är jag säker på.
Ända sedan mormor dog, har jag känt hennes närvaro lite då och då. Jag börjar mer och mer tro på att själen måste ta vägen någonstans. När vi tog farväl av mormor i avskedrummet på lassarettet funderade jag mycket på att något måste ju försvinna från kroppen. Hon låg där, men något hade försvunnit från henne. Själen måste ju ta vägen någonstans. Kanske finns det något efter döden?
Jag låg och sov. Pötsligt vaknar jag av ett skrik. Hon jag jobbade med vid det här tillfället, Anahi, hade en period då hon skrek i sömnen och jag tänkte inte mer på det. Medans jag försökte somna om kände jag plötsligt att något tryckte ner sängen vid fotändan, precis som om någon satt där. Jag kände närvaron av någon. I min dåsighet kände jag med foten lite (jag låg med ryggen mot väggen). En rädsla infann sig och snabbt som ögat tände jag sänglampan. En svart skugga försvann genom rummet. Hjärtat slog och banka ända upp i halsen. Jag väckte Anahi och berätta vad som hade hänt och vi letade i lähenheten efter någon stallkatt som kanske hade smitit in. Men alla dörrar och fönster var stängda och ingen katt var där. Trött som jag var, somnade jag om igen.
Senare berättade Sophie att tidigare personer som jobbat i stallet varit med om liknande saker. Hon berättade även att det talades om att en gammal tant vid namn Asta låg begraven under huset. Kanske var det Asta? Eller var det Sophies pappa som var död sedan 3-4 år?
I vilket fall som helst så tror jag inte på andar och vidskeplighet. Men något satt på min sängkant, det är jag säker på.
Ända sedan mormor dog, har jag känt hennes närvaro lite då och då. Jag börjar mer och mer tro på att själen måste ta vägen någonstans. När vi tog farväl av mormor i avskedrummet på lassarettet funderade jag mycket på att något måste ju försvinna från kroppen. Hon låg där, men något hade försvunnit från henne. Själen måste ju ta vägen någonstans. Kanske finns det något efter döden?
Kommentarer
Postat av: Denice
inte berätta du om nån begraven Asta för mig:S haha , ja måste ju va helt omottaglig för sånt där eftersom ja vågade bo där själv i flera ,månader, hahaha. kram
Trackback
